Vad är det som händer?

I de senaste inläggens kommentarer har olika uppfattningar om samma företeelse beskrivits. Fast vi alla strävar efter att bli tillfredställda och leva i kärlek, ser det så olika ut. Nu kommer två skildringar av en och samma stund av härlighet, som ett belysande och lysande exempel på hur subjektiv vår upplevelse är. Först min och sedan varma vännens skrift. Varsågoda!

Kyssar, läppar, tunga, tung andning, din mun, min mage, skälver slickad, fingrar glider in, gnistrar. Är allt, är inget. Landar, din hand, i mig, helt. Lyfter mig ljus, om, om igen, igen. Solstorm, slungas ut. Ler, mer. Faller och flyger som ett fyrverkeri. Finns till fullo.

Och nu vännens version:

Jag kommer in och du står o lagar mat, du vet att jag är hungrig eftersom jag kommer direkt från jobbet När vi pratat en stund går jag fram och tar tag i dej bakifrån, stryker undan ditt hår och kysser dej på halsen Nafsar lite lätt i örat och på halsen och vi börjar kyssas Först lite trevande, frågande, sedan mer hungrigt och pockande Jag biter dej i underläppen och säger att jag bits Du svarar att då får du bitas försiktigt.....

Du stänger av den färdiga maten och vi går in till sängen Jag klär av dej och får snabbt av mina egna kläder också Vi lägger oss på sängen och börjar utforska varandra Med händerna, med munnen och med tungan.... Kåtheten hos oss ökar och man kan känna doften av lusta om våra kroppar

Jag glider ner med tungan längst med magen och ner till ditt varma fuktiga kön Låter tungan utforska dina yttre delar och smaka i öppningens kant Jag omväxlande suger och slickar din fitta och efter en stund går det för dej Men jag fortsätter Kör in först ett sedan flera fingrar i din flödande fitta och smeker även dina inre lustcentra och jag märker att du gillar det
Jag frågar om du haft en hel hand i dej nån gång, och du svarar med en lätt skrämd ton att det har du inte Men jag förstår att du ändå vill prova, så jag försöker försiktigt vidga dej Trycker på försiktigt, släpper efter Trycker till lite mer och fortsätter så Men när vi kommit till tumroten blir det för trångt och du gnyr till lite Säger till mej att hålla still och du lirkar själv med underlivet tills handen slutligen glider in Vi ligger still en stund så du får vänja dej vid handen

Jag börjar försiktigt smeka din insida med små pulserande rörelser med handen och du stönar till Sakta börjar du vänja dej och du blir allt blötare Vid varje lite rörelse med handen hörs det upphetsande ljudet av dina safter som sipprar mellan mina fingrar Du kryper sakta närmre, upp med rumpan på min mage så min stenhårda kuk ligger mellan dina skinkor och blir masserad av varje lite rörelse du gör Det svullna fuktröda ollonet runkas sakta av förhudens rörelser när du rör dej och jag känner mej färdig att explodera

Din fitta krampar om min hand och dina safter flödar ur dej, ner över min mage över mitt kön och ner i rumpan som blir alldeles plaskvåt Rummet ångar av kåthet och älskogsdoft och tiden, omvärden och allt annat försvinner Endast lustan och våra kroppar existerar nu...
Jag vet inte hur länge vi ligger så och älskar på detta sätt och jag vet inte hur många orgasmer du får Men det är ju inte det viktiga Det enda som betyder nåt är ju stundens njutning och att kunna hänge sej totalt...

Efter en stund när jag tror att du kanske börjar bli öm av behandlingen frågar jag om jag ska dra ut handen och du svarar : Ja, men inte ännu....

Vi fortsätter vår lek en stund till du tycks vara nöjd och vi särar försiktigt på oss Allt måste vara försiktigt och långsamt i denna leken, även avslutet....

Sedan vi särat på oss kryper du intill mej och smeker mitt bröst o ligger där en stund o vi bara njuter
Efter en stund glider du ner och suger girigt in min stenhårda kuk, numera lätt bedövad av den långa massagen från din rumpa Jag ligger där o är nära orgasmens explosion en bra stund men kommer inte hela vägen och det känns underbart När jag sedan kommer är orgasmen intensiv och explosiv och jag känner mej helt frånvarande Men känner ändå att du inte drar dej undan min utlösning utan fortsätter tills den klingar av........
Efteråt ligger vi och kramas och kysser varandra djupt Smakar på våra egna och varandras älskogssafter och hela rummet doftar kåthet och älskog och vi båda ligger där loja och nöjda med kvällen

Den kvällen blev det sen middag.......

Förkastelse av underkastelse

Mina tankar har malt vidare om underkastelse och överordnad på det ena eller andra sättet. Och jag kommer hela tiden till att det kan inte vara så att det går att beskriva en så komplex härlighet och njutning i så dualistiska, svart-vita termer. Carul Mare skrev i en kommentar:

"Kanske skulle man kunna säga att båda överlämnar sig och tar emot på samma gång...? Jag menar, oberoende av om man är... stickpropp eller vägguttag... så måste man först överlämna sig åt... strömmen... och sedan åt den andra parten. :) Det handlar ju så mycket om tillit."

Och jag tror att det är så det är. Kettingtjejen har resonerat kring vem som bestämmer i en ug-dom relation. Att det kanske inte är så enkelt och entydigt då ug:n har formulerat inom vilka ramar dominerandet får ske och på så sätt kan ses som den yttersta bestämmande. Något av ett "hönan och ägget"-fenomen. Men jag är inte speciellt intresserad av vem som bestämmer. Faktiskt är jag nog inte intresserad av att någon bestämmer. Det som lockar mig in i ljuvligheter är möjligheten till möte och djup njutning under ordens yta. Att finnas i samma flöde, att vila i den andres vilja, att leka med samma rytm. Jag vill förening och förälskelse.

rörelsen för lusten i Ladonien, en subkultur för dem som vill röra och förföra varandra, och berätta om det på vilket sätt som helst

Sommaren är sen och fortfarande i Skåne. Därför vill jag rekomendera alla att göra en insats för rörelsen för lusten i Ladonien, en subkultur för dem som vill röra och förföra varandra, och berätta om det på vilket sätt som helst. Nu i det klara, varma höstljuset är det mycket lämpligt med härligheter vid Nimis. Kan du slå dig lös, möt då en söt vän, hängivet vid Nimis och berätta gärna om det sen.



om ni vill veta hur rörelsen för lusten i Ladonien började

överfångar mig?

Det retar mig att det inte finns ett ord för vad den andra gör om jag underkastar mig. Är det inget som behöver benämnas? "Övertaremot" eller "Överfångar sig" är det relevanta motsvarande utryck för "underkastar sig". Eller måste det bli "överfångar dig" om det ska relateras till "underkastar mig". Nu minns jag inte grammatiken särskilt väl och den är kanske inte det väsentligaste i det här fallet, men om man använder "överfångar dig" och "underkastar mig" handlar alltihop om mig. Så om nu handlingarna styrs av överfångaren, är de för mig, underkastaren, för min njutning. Är då min njutning överfångarens njutning?

Kan jag då låta bli att finna det förtjusande med underkastelse?

Ännu en tråd i den erotiska väven och en kommentar till Bellman

Det här är en tråd om mod och underkastelse i den erotiska väven, som jag började på med trådar om andlighet och erotik. Jag har resonerat mycket med mig själv kring det här. Första gången som jag reflekterad över det här var en alldeles för sen natt, rättare sagt en tidig morgon i sällskap av goda vänner som alla hade druckit vin fram till och genom gryningen. Vännerna tyckte att jag borde kliva ur mitt ensamliv, komma till stan, gå på krogen och ragga upp någon och "knulla lite". Jag kände mig tveksam till det förfarandet och då suckade de, sa att jag fick ge mig. Så sa en av vännerna: -Det kan väl inte vara så jävla svårt, du får sluta streta emot. Det är ju bara att göra så här och ta emot, sa han samtidigt som han gjorde en gest som mest såg ut som en hund som visar underkastelse. Jag förstod ingenting och det berodde inte bara på min berusningsgrad. Aldrig hade jag innan kopplat samman sex och underkastelse, kändes det i alla fall som.

Jag läste allt jag kom över om sex, erotik och hormoner. Under tiden klev jag också ur mitt ensamliv. Genom all läsning förstod jag att det inte var så vanligt att som kvinna under den erotiska lekens gång få flera orgasmer, snarare tvärtom. Och att det dessutom stod att man inte skulle se orgasmen som nödvändig inom erotiken. Förbluffande, tyckte jag, som bara kunde minnas två tillfällen då orgasmen uteblivit. Den ena gången drabbades jag av fruktansvärd huvudvärk och vill aldrig uppleva erotik utan orgasm igen i ren skräck för den huvudvärken.

Jag kände mig som en lättorgasmerande särling, som kunde flyta iväg i ett erotiskt rus. En lätting utan lutherskt allvar. Dessutom hade jag märkt under mitt ensamliv, att livet blev alldeles outhärligt tungt att leva när ingen ville leka erotiska lekar med mig, inget rus som gav världen mjukare kanter och gjorde kroppen lenare. Jag skaffade mig lekkamrat(-er). Vi lekte bra. Han, som jag lekte mest med, var nog lika förvånad över ruset som han var nöjd. Världen var mjukare och jag lenare.

Jag läste om ug:isar hos kettingtjejen, och kunde känna igen det som kallades sub space eller flow. Det var så där jag flöt iväg i leken. När ingen tanke finns, bara följa leken, känna och i ljus i ett möte med en kär vän. Men jag vill inte som ug:isarna bli bunden, slagen eller förnedrad. Tvärtom hade det nog skrämt livet ur mig. Alldeles säkert hade det skrämt lusten ur mig. Som barn blev jag utsatt för sexuella övergrepp där jag blev bunden och förnedrad, så det hade varit alldels för likt för att jag skulle kunna hantera det med lust. Andra kanske kan, men inte jag. Jag var inte en BDSM:are, heller. Fortfarande en särling.

En fråga kom för mig när jag läste om ug:arnas upplevelse. Deras upplevelse kunde jag förstå. Även om de gick igång på det som skrämmer mig så var det lek, och flyt och rus och ett behov. Så kom jag att tänka på den andre, den dominante. Den som band, slog, förnedrade och gillade det i leken. Jag tänkte på när vi lekte "röda vita rosen" när jag var liten. Då skulle man tortera sina kamrater i det andra laget för att de skulle berätta var skatten fanns. Tortyren bestod mest i "tusen nålar" på armen som jag minns det. För mig var det nästan omöjligt att göra de där "tusen nålarna", men en och annan gång hände det och då när jag var över omöjlighets-tröskeln var det en njutning att tillfoga smärta. Kanske känslan av makt? Det kändes perveterat i mitt barnahjärta då och det känns så också nu. Jag har frågat mig själv skulle jag gilla att slå någon? Jag som aldrig använder våld mer än i absolut nödvärn, vare sig mot människor, hästar eller hundar. Kanske skulle jag nu som då om jag tvingade mig över tröskeln till att slå på någon gilla det, men jag har ingen lust att utforska det.

Jag har frågat alla jag kunnat, som anser sig vara dominanta och tycker om att tillfoga smärta: varför? Om jag har fått ett svar, har jag fått svaret att det är för att den slagne är så lycklig i sin sexuella befrielse, som de slår. Jag känner mig tveksam till att det är hela förklaringen. De måste ju också slå för att det tycker om att tillfoga smärta i den situation som leken ger, eller?

Bondage, jag resonerade kring bondage. Kanske skulle jag gilla att binda någon. Men jag tror att jag föredrar min vän fri och att vännen är fri att leka i hela sitt register hela tiden. Det skulle kännas stumt om vännen var bunden. Förnedringslekar skulle jag inte klara av. För jag skulle inte kunna hålla leken. Jag skulle bli kränkt på riktigt och arg som satan.

Någonstans i det hela såg jag ändå ett stråk av underkastelse i min sexualitet, i den erotiska leken. Jag tycker att det är som bäst när den erotiska leken är som att dansa med en underbar kavaljer, som för så att jag är helt i dansen och inte tänker. Vilket inte betyder att jag vill vara passiv i leken. Jag tycker om att följa, om det är en vän som har känslan för när jag är med. Och jag frågar mig ibland, för jag klarar aldrig av att tänka framåt vare sig i erotisk lek eller i dans som flyter, om det inte är män som har den där simultanförmågan. Jag följer och kommer så i de allra mest njutbara positioner och avancerade dansturer, utan ansträngning, bara av att ge mig in i den andres flöde. Av det blir jag vacker, modig och kan vad som helst. Det är ett behov.

För att det ska gå att följa krävs det att någon leder. Att leda kräver att man är modig. Jag hoppas här att jag har fel, men många är inte modiga. Det är som det finns en fara i att delta i kär lek. En fara större än växthuseffekten, för de kör glatt runt i sina bilar, en fara värre än att ett barn svälter ihjäl var åttonde sekund på vår jord, för det gör de inget åt. Den stora faran är kär lek och kärleken. Där du blir liten, svag och stor, stark och vill alla väl. Börjar man vilja alla väl är man kanske illa ute. För hur skulle det gå då?

Ibland möter jag modiga människor, för med de modiga blir det just möten. Oavsett om det är erotiskt eller inte, så med de modiga går det att mötas. De tror att de är något, att de kan något och att de gör skillnad. Därför kan jag möta dem. De andra finns inte att möta, även om jag vill. Det allra första jag oftast märker med en modig människa är att den möter med blicken. Om en modig människa möter min blick och vill leka, då vill jag också kär lek.

Carl-Jan är en ängel.

Idag hörde jag Carl-Jan Granqvist på radio. Han ska tillsammans med sju flickor med trasslig bakgrund utforska måltiden som plattform för det humanistiska samtalet i en doku-såpa.
Carl-Jan sa, om att han kallade de tuffa och trasiga tjejerna sina "älskade änglar", ungefär så här:

"ska man gå igenom en pärs, är det lika bra att man bestämmer sig för att man älskar människorna. För med kärlek klarar man det"


Carl-Jan, jag älskar dig.