nästan lika länge sedan

Hon frågade om jag ville dansa. Efter stängningsdags, inga gäster kvar. Utom hon. De senaste veckorna hade hon kommit strax innan stängningsdags. Druckit en martini. Efter några gånger hade vi småpratat, som man gör med stamgäster. Hon hade frågat om jag var singel. Ungefär singel, svarade jag henne och tänkte på dig. Hon stannade längst av alla. Började hjälpa till att städa av. Personalen skyndade vidare, men hon väntade.
Svartklädd, med en mörk page och ljushylt var hon. Spröd på ett delikat sätt. Och hon ville dansa. Redan första kvällen hon kom in hade det börjat bubbla i mellangärdet. Som om livmodern var en pokal med champagne, ett första pris. Hon såg på mig som om jag var ett första pris. Jag ville vara hennes första pris och jag ville dansa, nära. Gled in i hennes famn. Vi höll varandras höfter. Hennes var slanka och rörde sig mjukt. Jag försökte se ner i hennes blus, skymta brösten. Hon skrattade, vi såg på varandra och jag rodnade. Hon var stark när hon drog mig närmare. Vi var nästan stilla, men rörde oss ändå till musiken. Mina bröst snuddade vid hennes. Jag svalde och såg henne djupt in i ögonen. Ville kyssa henne, smeka henne och låta min tunga leta där huden är som mjukast. Då smekte hon min kind, gav mig en fjärilslätt kyss. I rus flämtade jag till, tog om hennes midja, kom nära, kysste henne innerligt och kände hennes styva bröstvårtor.