I början var det konst

Första gången jag såg dig, såg jag dig länge och jag blev förtjust. I tre timmar satt jag och såg dig, naken och förälskad. Du tittade på mig, men såg bara linjer. Jag såg dig och ville kyssas. Du tittade på mig och ville bli konstnär. Först till sommaren, på konstskolans avslutningsfest såg du mig. Det var första gången vi träffades och jag var påklädd. Du sa att du tyckte min klänning var vacker. Redan då klädde jag mig i förhoppning om att du skulle klä av mig. Blyg, lite berusad och glad dansade du med mig, frågade om vi skulle åka på utflykt imorgon. Jag rodnade och ville gärna. I skruttig bil till Kullen. Vi vandrade den vingliga kringliga stigen till Nimis i försommarskymning. Jag hade en alldeles för tunn sommarklänning, sandaletter och du var underbar. Hur skulle jag komma nära? När skulle du kyssa mig? Skulle du kyssa mig? Tankarna trasslade sig, hjärtat bankade, mitt sköte brände, knäna var svaga och jag kunde inte säga något, bara le. Äntligen framme vid den sista branten ner till havet. Du gick före. Jag efter, snubblig i sandaletter nerför stigen. Du gav mig stöd med din hand. Jag snavade in i din famn. Du skrattade, jag rodnade och log. Försiktigt småstegade vi ner. Snavigt och snubbligt, flera gånger landade jag i din famn, närmare och tätare för var gång. Du höll mig nära tills jag var stadig, lite längre varje gång. När vi så var nere och jag nästan fallit i din famn kysste du mig. Kysste tillbaka. Förenade och fnittriga, hand i hand balanserade vi ut på stenarna. Solen badade i havet. Jag frös. Du värmde mig i din famn. Lutad mot konsten tog jag emot dina kyssar och dina varma händer. Så sakta och smektsamt, närmade dig min spetskant på trosan, kunde knappt andas. Du mötte min blick, vi log och dina fingrar smekte mig till öppning. På knä, med ryggen mot havet kysste du min klitoris, ditt sträva hår kittlade mina lår, din tunga knullade mig. För att inte falla höll jag mig i skulpturen och skakade. När mina vågor var lika stilla som havets, kom du in i mig, pressade mig mot konsten, mina ben om din midja, och jag lättade och lät som en fiskmås.

Fnittrande följde vi stigen tillbaka till bilen.