Jag hade redan bestämt mig för att byta utgångspunkt. Inte längta längre. Nya tider, nya tag och nya önskningar. Där var det. Sluta längta, börja önska. Lämna och se framåt med försikt.
Min text flög ju varvet runt och besökte Nimis, vilket verkade glädja Vilks, men Ladoniens minister för konst och hopp tyckte inte att det var kul. Han tyckte att texten var tråkig. Det retar mig, att någon som kopplar sig själv till konst och hopp ser som sin främsta uppgift att tala om för andra vilka brister deras texter har. Jag blir så provocerad att min ambition är att uppmuntra subersiva erotiska krafter att njuta av konsten, och sedan komunicera sin upplevelse, dela den med andra på vilket sätt som helst. Allt är bra!
Jag önskar och föreslår: börja med en lek i tanken!
För de riktigt blyga och pryda kanske det räcker att tänka; skulle jag? och sedan känna hur det pirrar till i kroppen. Är man så blyg, så kanske en snabb blick på någon, innan kinderna tappat sin rosiga färg, räcker som kommunikation.
Eftersom snön ligger i Skåne kanske de allra mest drivna friluftsfantasterna kan tänka sig att slå till nu, vid Nimis, i underställ och en sådan där sovsäck för två, och kanske skriva i snön efteråt.
BDSM människorna kan planera för fantastiska sessioner, jag skulle föreslå i augustimörkret. Går alldeles utmärkt att binda fast varandra i träkonstruktionen, tända facklor, droppa vax och piska varandra i mörkret tills alla lustar är tillfredställda. Men se till att det inte börjar brinna i konsten! Och när ni bär hem alla piskor och kättingar kan ni sätta polaroidbilder på nattens övningar i trädens klykor, kanske sticka in en lapp någonstans i träkonstruktionen innan ni går.
Jag har fler önsknigar om vilka suberversiteter man kan göra, och hur man dela sin upplevelse, och ber att få återkomma. Så länge föreslår jag att ni tittar på bilderna av Nimis och föreställer er hur havet doftar, skogen prasslar, träet knarrar och känner hur er längtan växer. Hur huden skulle kännas mot din mun. Den lena lilla stället bakom örat, nacken, längs ryggraden och där ryggen slutar, en kyss. Hur härligt skulle det inte vara. Och det blir dubbel härlighet om du delar med dig.
lördag, februari 18, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar