torsdag, februari 23, 2006
om våren, som våren.
Solen sken. Solglasögon på. Köpte vårparfym och champagnefärgade spetsunderkläder. Glömde att pengarna var till att laga bilen. Tänkte på hur du skulle se ut när du kände doften. Väntade på dig i ljusa ljuvligheter. Du kom. Kostym mot underklänning. Du drog in doften, log och smekte spets. Armar om din hals, nafsade ditt öra, lekte i din nacke. Dina händer på siden, sakta. Rös mig närmare dig. Kysste skönt. Hängde upp din kavaj. Lättade på slips, skjorta och skärp. Min kind mot din mage. Ditt ollon stack upp, som en rabarberknopp, som våren. Lät min tunga leka. Du riste.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du bor ju i stan, och har förmodligen aldrig sett en rabarberkopp tränga upp ur jorden om våren. Men det är svårt att inte påminna sig om lust och fägring stor när man ser dem.
Meloner, persika och banan är väl frukter?
Karin Boye...
lost in love: Jag kan inte Boye så bra, mest lite: varför ska man älska den man ändå aldrig får... och visst gör det det ont när knoppar brista och droppar släpper grenen...
Och fick nog läsa Kallocain i skolan.
Ja, jag kan inte påminna mig om att jag har sett någon rabarberknopp. Men när du skrev detdär, då såg jag en. Min första. Den liknade precis ollonet på en snopp... Poesin fungerar visst tvärtom också. Men hur pålitlig den är som naturlära, vågar jag inte uttala mig om...
Ser det framför mig och ja... rabarberknopp passar bra...
Skicka en kommentar