Det skulle vara slutet

Slut. Hade bestämt mig. Aldrig mer. Sluta längta, börja leva. Inte du, inte igen. Skulle bara säga det: Nu är det slut. Över. Hade klätt mig, inte för att du skulle klä av mig. Den ljusa klänningen, som du tyckte var ljuvlig, som serverade min byst som skådebröd. Tunna, tunna strumpor, de ljusa högklackade, underst mina mest luggslitna, trådslitna trosor, för att inte vilja låta dig ta av mig. Du kom. Du log. Du såg mig och glittrade. Kysste mig i nacken så att jag fnittrade. När du hängde av jackan i hallen, sparkade jag de trådslitna under soffan.