torsdag, augusti 31, 2006
spinner
Först i drömmen, tumlade lycklig runt med lätthet. Badade varm i din hud, lukt och lust. Du var röst, ännu inga ögon. Väntade att få möta längtan vaken. Ville vara vi, vaken och naken. Vakade in i lust, mina länder mjukt i varma händer. Du i mig och jag i dig. Sammandragningar. Sammanflämtningar. Som en sommarkatt som kommer hem. Vilar i vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
das wurde aber auch zeit, schwester... kram, lillebror
Lillebror: jag tycker också att det var på tiden;)Kram:)
Först i drömmen och sedan i verkligheten. Det låter skönt. Jag skulle vilja att man nästan inte märker skillnaden...
Carul.mare: Skillnaden var till det bättre, så den skillnaden tar jag gärna. Eftersom drömmen är en konstruktion (om än undermedveten) och verkligheten ett möte.
Trots tilltron till min egen verbalitet, vet jag inte hur jag skall uttrycka det jag vill säga.....krystar eller viskar istället att...jag finner inga ord för det jag vill beskriva...
maximal: Det räcker bra om du finns;)
Mm. Men i drömmen är man så fördomsfri. Så fri. I drömmen gör man ogenerat sådant som man aldrig skulle kunna tänka sig i verkligheten. Ja. Harkel. Det har i alla fall hänt mig ibland.
Och dessutom - vad är egentligen verkligt...? Om också tankar är energi, skulle man väl nästan kunna mötas i en dröm också...?
Fast för mig så fördomsfriheten inte mindre i verkligheten. Så länge det leker är vad som helst möjligt. Men då jag drömmer är det ju min dröm och det kan vara härligt, även om det inte är en delad upplevelse. Men det största och härligaste är att vara fri i mötet med en annan människa, som jag ser det.
Ja, vi återkommer hela tiden till detdär... och hur konstigt det än låter, så tror jag att vi båda har rätt. I alla fall tvivlar jag inte på dig...! :)
Vi måste väll ha rätt båda två eftersom det handlar om våra upplevelser och erfarenheter och önskningar. De är ju sådan som de är, efter person. Jag tvivlar inte på det som är ditt och jag tror samtidigt att alla har möjligheten till det fria mötet om man gör sig fri med någon varm:)
Det är vår tur nu...
;-)
barbona: Jag vet inte hur det ska gå, men jag är livlycklig och livrädd:)
Det är ju precis så det ska kännas, det är då det har uppfyllt en tillfullo.
Ja, det är härligt att vara skräck-glad:)
Man läser dessa vackra ord:
Dag 1: Det är suddigt, varmt och skönt...
Dag 2: Det klarnar upp något. Nu är det vackert
Dag 3: Hoppet infinner sig för imorgon vaknar jag kanske ur denna dröm med mina varma händer runt dina länder.
Just nu älskar jag att drömma....
Bokstavligen förälskad i dig!
m x, rara vännen. Drömmar är härliga och vad som helst kan hända;)
Ja, min vän..
Utan drömmar, hade vi aldrig lärt oss flyga, aldrig byggt några broar...
Må din verklighet bli större än dessa ...
Och mina drömmar, är redan stora ... Jag har dig i dem ;)
Åh, du raraste. Dröm har gått till verklighet, som alltid överträffar dikten, men jag vet inte hur verkligheten håller. Om dina drömmar är stora så vet jag att det finns det som är större i din verklighet, även om drömmar kan vara härlighet;)
Visst är det sjukt? Att den där "skräckglada" känslan är det bästa av känslor? Inte den laidback-glada? Är det den aldrig sinande längtan efter mer som gör det?
så här nu när skräck-glädjen grumlas till mer skräck och fall i mörker, undrar jag verkligen vad det är för fel med laidback-glädje, eller vad det är för fel på mig? Och hur man kurerar sig själv.
Så otroligt vackert skrivet... Känns i hela min kropp...
Jadegreen
Tack Jadegreen och jag är mycket glad att det känns i din kropp;)
Skicka en kommentar