Kvinnlig njutning och television

I en kommentar har ett produktionsbolag lämnat en förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att med verka i ett kort inslag i ett TV-program. Givetvis är det smickrande att någon har uppmärksammat min blogg och tycker att jag vore lämplig för något. Men i det här fallet rör det sig nog om att någon har missuppfattat bloggen och därmed min person.

Produktionsbolaget skrev: ”Vi ska göra ett inslag om kvinnlig njutning, inslaget som kommer att vara 3-4 minuter långt bygger på ett roligt experiment där en tjej har på sig en pulsklocka, och hennes partner smeker och kysser henne. Pulsklockan mäter sedan stegvis tjejens njutning.”

Jag svarade:”Tack för de vänliga orden om min blogg. Det är naturligtvis oerhört smickrande att bli erbjuden att medverka i ert TV-program, men jag förstod inte riktigt i vad just min medverkan avser. Om mitt enkla bidrag ska vara att vara tjejen som har pulsklocka, måste jag be att få avstå. Riktigt så exhibitionistisk erotisk aktivitet är inte min kopp te. Men är det någon mer verbal aktivitet som avses, kanske vi kan finna gemensamma intressen.”

Produktionsbolaget igen: ”Inslaget handlar om kvinnlig njutning. Vi vill intervjua en kvinna som inte är rädd för att berätta om vad hon njuter av. Programmet som inslaget ska sändas i handlar om njutning och kvinnlig sexualitet.

Det kommer inte vara porrigt eller snusikigt, utan mer sensuellt. Vi
filmar ett par där tjejens njutning mäts med en pulsklocka, killen tex
kyssa henne och smeka henne på ryggen. Det behöver inte bli mer än så.”

Jag tolkade produktionsbolaget svar som att det är som ”kvinna som ska bli smekt” som jag ska medverka i programmet. Då tackade jag nej och kompletterade med en fråga: ”en annan sak som jag tänkt på angående inslaget, finns det inte en viss risk att den kvinnan som ligger i studion och blir smekt, är en smula stressad av situationen och därför har en hög puls från början. När sedan hennes partner börja smeka henne över ryggen så kommer hon att utsöndra oxytocin och andra s k lugn och ro hormoner. Då kan pulsen gå ner och inslaget kanske mer blir en rekommendation för hur man kan bli av med högt blodtryck än en studie i stegrad lust, även om det förvisso är njutbart vilket utfallet än blir.”

Ännu har inte produktionsbolaget svarat på den undran.

Av flera anledningar gillar jag inte programidén. Först och främst är jag så gott som alltid mot att ”vanliga människor” ska användas i undehållningsexperimentsyfte i utsatta situationer. Jag menar att öppna sig och möta en annan människa på det sätt som en sensuell och sensibel stund kräver för att beröra på djupet, är en utsatt situation i all sin nakenhet, svaghet och styrka. Det är inget som produktionsbolag ska exploatera för några minuters TV-underhållning. För att göra de personer rättvisa som är modiga och exhibitionistiska nog att genomföra det experimentet krävs värdighet och empati. Dessutom är jag tveksam till att det går att mäta njutning med en pulsklocka. Så vitt jag förstår mäter man bäst puls och hjärtfrekvens med pulsklockor. Njutning är något mer komplicerat än grad av upphetsning, som jag ser det. Ett enkelt exempel är att fråga sig när njutningen är som störst och försöka definiera det. Är det när leken börjar? Då när jag får respons på den första subtila signalen? När kroppen som rätar upp sig, häftig inandning, det glimtar till i ögat och jag vet att gemensamma härligheter väntar? Eller är det vid den första hudkontakten, när läpparna bränner mot huden, smaken av den älskades kön, när jag tar emot honom i mig eller när jag flyger i hans famn och exploderar? Eller kanske när vi vilar samman efter? När är njutningen som störst? Och hade det gått att mäta med en pulsklocka?

Inslaget som ska handla om kvinnlig njutning och som med ett ”roligt experiment” ska visa kvinnlig njutning, försäkrar vårt produktionsbolag, kommer inte att innehålla något porrigt eller snuskigt. Utan att gå in på detaljer kan jag försäkra att, även om jag inte är en porrkonsument, kan nog en hel del av det som ger mig den ljuvligaste njutning klassas som både porrigt och snuskigt av en del människor. Om de nu ska göra ett program om kvinnlig njutning och sexualitet, varför ska de då beröva den kvinnliga sexualiteten en stor del av dess manöverutrymme?

Om man nu ska göra något om kvinnlig njutning, så blir jag också konfunderad över att man väljer ett ”roligt experiment” där kvinnan är passiv och endast agerar i form av mottagare. Är det höjden av njutning för en kvinna? Kan inte att ge njutning vara en lika stor eller större njutning för en kvinna? Eller till och med att ta sin njutning? Eller är njutning kanske något som skapas av de inblandade aktörerna i stunden? I ett program om kvinnlig njutning, måste man då välja att visa en kvinnas njutning som ett passivt mottagande? Verkar det inte väldigt bakåtsträvande och inget som man önskar att ens dotter ska se? Är det inte så att sinnlighet, njutning och erotik kan ses som en kär lek? Ska en lek vara rolig måste den lekas, som jag ser det. Att välja att illustrera kvinnlig sexualitet med en passiv kvinna är att signalera en förnekelse av kvinnors sexuella aktivitet och kompetens, enligt min mening.

Jag skulle vilja uppmana produktionsbolaget att tänka ett varv till angående kvinnlig sexualitet och njutning.


Uppdatering: Då ovan nämnda produktionsbolag bett mig att inte nämna deras namn i texten, har jag lyft ut deras namn och medarbetarens namn och refererar endast till dem som produktionsbolag.