tjällossning

Det är vår! Solen värmde mig mjuk och lycklig. För de damer som liksom jag är allena och inte uppvaktas med emfas för att lindra den fasa som den blodiga delen av det månatliga kan vara med kramper och värk kan jag ge beskedet att även en dag i solen med kroppen vibrerande av motorsågens skakningar hjälper mot det besvärliga, även om det inte någon annans ömsinthet.

Kanske var det solen och vibrationerna, men hur det nu var, så märkte jag att jag under tiden som motorsågen klöv stammar att jag log när jag tänkte på den värme jag kände från en arbetskamrats kropp under fredagens samling. Väldigt vänlig värme som jag gjorde att jag gärna ville sitta kvar och helst närmre.

När jag sedan lavade och travade det, som ska torka till ved och värme till vintern, trasslade mina tankar kring han som skriver så rart om att han vill krama mig och om hur härligt det är att vara begärd och ägd. När spånet yrde och motorsågen vromade tänkte jag, att om han nu vill träffa mig, klär jag mig i champagne. Sidenklänningen, strumporna, bh och trosor i siden och spets och den lilla blanka jackan allt i samma valör som champagne. Och mina nya glänsande vårskor. Jag vill vara som bubblor i hans bäcken.