torsdag, mars 29, 2007
djävulsdrömmar
Hela natten, mun mot min hud, läppar om bröstvårta, händer på mina höfter. Mun mot mun. Det gäller livet och du kan ta mig åter, viskade jag. Du sköt liv i mig, i mitt sköte. Livet var åter skönt. Vaknade lycklig, för att sakta klarna till saknad. Fortfarande är den förlorade förlorad och idag ska jag träffa någon annan. Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Och det mest tråkiga är att den mest fantastiska människa du möter betyder inget och är chanslös så länge du är förlorad.
Jag behöver bara kasta en blick över axeln och tänka på min tidiga höst och inse att den fantastiska och fullständigt underbara M som lätt kunnat ta mig med storm om jag inte varit förlorad aldrig hade en ärlig chans.
Och jag önskar jag kunnat.
Och jag önskar du kunde.
Kram
Saknaden kan vara så intensiv och så smärtsam men den försvinner till slut. Det finns något nytt som väntar oss alla... eller någon ny.
Tack för er support, varma vänner:)
Skicka en kommentar