tisdag, juni 12, 2007
solbränna
Har bränt brösten. Badat i bikini med barn på jobbet. Bakom bikinin, vitt skinn. Det röda bränner. Minns hur du ömt kysste min rodnade hud om försomrarna. Du sa att det skulle lindra hettan. Det hände att din tunga dansade över det vita. Vitt skinn snart lika hett, som rött bränt. Då var jag en pulserande rodnad, glömde ömt och rött, rätt och slätt. Tog tröst av dina stötar och flög över solen, till svalkande ljuslustlavin. Nu ensam i mitt hus, brösten bränner, gråten bränner. Och den du var, finns inte ens mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Kommer han tillbaka? Vill du ha honom tillbaka? Vet inte om jag har någon tröst, men om jag hade det, då skulle du få den... Någon slags solkräm för själen, med hög UV-faktor? :)
Det är din tur snart gumman! Du kan knuffa ner honom framför dina fötter med din lans....
Kram
Åh, tack CarulMare. Han finns inte mer i den versionen.Och det är bara den jag vill ha. Solkräm för själen låter som något bra. Sol som salva att ljusa upp den dystraste stund med.
Jag vill att någon inrymmer mig i sin borg, barbona. Jag behöver en borg, värn och en stallplats. Och en man!
=)
Låter ljuvligt... svalkande kyssar mot brännande hud. Önskar dig en skön sommar
Jag kan inte finna något vettigt att säga om din saknad än lycka till och May the Force (of love) be with you.
fantasia: fast saknaden av kysar är inte så skön. Trevlig sommar till dig med.
Geten hjärtat: Tack och kraft till dig med.
Skicka en kommentar