På förfrågan, kanske inte riktigt en allmän förfrågan, men ändå, måste jag svara: Det är fortfarande finaste som är finast. Finaste är den ytterst sensationella människa som kan personifiera sanslöst svävande sex om och om igen samt samtidigt vara självaste trygga hamnen och famnen, som lyssnar, om än bara på klangen ibland och finns så vackert och han är min. Och jag behöver ingen mer och har inte heller tid att ge.
För jag älskar och längtar finaste, alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar