Alla var för fulla. Hade inte druckit så mycket som de andra, var rädd för dem. Kände inte någon, var medbjuden som stöd. Men den som behövde stöd hade försvunnit. Längtade efter dig. Du jobbade, nattportier. Blev hotad med stryk, om jag kollade på någons kille, fattade inte vilken kille. Hade klänning, alla andra hade jeans. Gömde mig i ett hörn tills nattbussen skulle gå.
Han kom till hörnet med glittriga ögon, en fickplunta, sa att han skulle skydda mig. Whiskyn var stark, fick mig att rysa. Han var glad, fick mig att skratta. Vi skrattade, drack och jag glömde att vara rädd. Glömde att titta på klockan. Han sjöng, vi dansade, pratade, skrattade, drack, dansade nära, skrattade, var nära och festen var över och nattbussen hade gått. Taxi in till stan. Till honom. Hela han glittrade. Jag var inte rädd, var yr och förtjust fnittrande följde jag med in. Musik, vin, satt i en fåtölj. Han satt nedanför. Kysste mitt knä, smekte mitt lår. Jag skälvde till, yr av lust, yr av whisky, yr av längtan till dig. Satt kvar, skönt. Hans händer på mina höfter, tog av min trosa, när jag lyfte på höften. Pussade som du i mina ljumskar. Tänkte att jag borde gå, men skälvde redan mot hans läppar. Han kysste min mun med smak av mig, och då saknade jag dig. Yr, men utan lust, bad jag om ursäkt och famlade mig ut i gryningen.
Till ditt jobb, gråten i halsen. Du öppnade förvånad. Jag var full, ful och du tog mig i din famn, in i rummet bakom receptionen. På stolen grät jag fram festen, taxin och fåtöljen. Var det så här han gjorde sa du och kysste mitt knä, tog min trosa, pussade mina ljumskar. Slutade gråta, skälvde. I club-rummet, naken på det stora bordet, och du, bara gylfen öppen. Du var stor, jag log och tog emot. Du i öronlappsfåtöljen. Nedanför naken, sög dig stor, sedan red i ditt knä, dina händer om mina bröst och din tunga mellan. Jag var till dig igen.
onsdag, februari 08, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ett uns av hemtrevlig moral genomsyrar texten. Jag undrar om min fru hade kunnat stå emot. Hoppas jag/hoppas jag inte.
kommerhem: ett uns av hemtrevlig moral...
Vad skiljer hemtrevlig moral från annan moral?
Betyder detta att jag börjar bli sedelärande i stället för längtande?
Jag som tänkte starat sensualism sexets segertåg, men det kanske också är moraliskt och sedelärande?
Skicka en kommentar