torsdag, mars 23, 2006
Han
När våra blickar möttes, och dina ögon glittrade, undrade jag hur det hade varit med honom. När vi kysstes undrade jag hur han kysst. Du smekte av mig kläderna, föreställde mig honom. Bröstvårta i din mun och jag längtade efter hans. Läppar mot mitt nylena, lapande mina safter. Undrade, kommer han tycka jag är god? Skälvde mot din tunga, hur skulle hans vara? För varje stöt undrade jag hur han hade stött. Njöt dina lekar, lekte det var han. Jag skalv, flödade och flämtade, vilade sedan i din famn och undrade hur med honom. Nu vet jag, längtar inte längre dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad taskig du är mot din älskare. Känner mig bedragen å hans vägnar. Varför skada honom? Han ville dig ju väl, tror jag. Är ni kvinnor sådana?
Förlåt, jag läste för snabbt. Nu är det visst mest synd om honom som du hade i tankarna. Men varför ha någon annan i tankarna? Man kan ha någon annan i tankarna tillsammans annars är det ytterst taskigt.
kommerhem: angående om "vi" kvinnor är sådan, kan jag trösta dig med, att från mina allra tidigaste dagar och i en ständig ström framåt till dags dato har människor i min omgivning alltid frågat om jag aldrig är som andra människor. Så jag är inte representativ, du kan gå i frid.
Skicka en kommentar