Att se hur den andre rör sig, blickar som möts, snusa in lukten, känna värmen stråla och liksom få möjlighet att råka nudda den andre lite bara för att få känna. Höra skrattet, rösten och hur han använder orden. Hur människan är i sin kropp.
Allt det där får man inte på nätet. Det fanns bilder på män och förklarande texter. En och annan man som jag tyckte bättre om än andra. Men mer som ett lotteri än annat. Hur ska man förstå vem någon är av ett par rader? Ändå var det faktiskt så att jag fick kontakt med en som var roligare än andra, vi planerar promenad. Han bor bara knappa milen in i skogen. Så grannen med gummistövlar hade både rätt och fel. Det skulle nätdejting till, men det finns en i skogen som vill.
När de där "prova på dagarna" var över på dejtingsajten så gav jag upp och lade ner nätdejting. Inte min smak att läsa korta små "Hej" och "Läget?" ett par timmar om dagen. För många meddelanden utan något synbart i. Kanske något för någon med mer tålamod.
Jag längtar hud och doft och ögonglitter,
.........................................................kanske mest den förlorades.
fredag, april 13, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag kan bara skriva under gumman. Inget lockar hur mycket det än må verka perfekt, låta fantastiskt och klaffa i orden. Verkligheten överträffar alltid detta, på gott och ont. Därför la jag oxå ner det för jag visste inget skulle vra som jag föreställt mig.
Skicka en kommentar