i förra inlägget skrev jag att jag är förtjust i män i kostym. Här är två fina män i kostym som jag gärna hade lekt med. Sjungit, skrattat och skapat samman med, till och med kanske gråtit. Mina favoriter:
En sång jag befängt nog blir alldeles glad av:)
Och jag glömde att skriva om män och dans i förra inlägget, vilka erfarenhet har gjort att jag har dragit för slutsatser om dans och olika stilar. Jag gillar män som dansar:)
söndag, april 22, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tyckte mycket om denhär sången och videon också. Dendär roddbåten som inte kom sig någonstans alls. Mitt liv, tänkte jag, precis så är det. Och nyss läste sångtexten också. Tyckte särskilt om dehär raderna:
Father why are all the children weeping?
They are merely crying son.
O, are they merely crying father?
Yes, true weeping is yet to come.
Skillnaden mellan weeping och crying blev så tydlig.
Ja, jag blev också glad, när jag hörde den. Det ligger visst en glädje i den delade sorgen...
Roligt att du tyckte om Weeping song. Den är en av mina allra mesta favoritsånger, sedan tidigt nittiotal. Och herrarna Bargeld och Cave är två extraordinära begåvningar i mina ögon. Jag finner tröst i raderna:
This is a weeping song
A song in which to weep
While we rock ourselves to sleep
This is a weeping song
But I won't be weeping long
But I won't be weeping long
But I won't be weeping long
But I won't be weeping long
som en affiramtion. I won't be weeping long. Som om det skulle vara över om jag somnar i sorgen. Så skön tanke och tröst.
Jag gillar den här också, men videon är lika bedrövlig som de beskriver den i början, men låten och texten:) The Ship Song:
http://www.youtube.com/watch?v=Nymj-e43arg
CarulMare det låter väldigt jobbigt om livet är som en roddbåt, som inte kommer någon vart. Jag hoppas att det åtminstone blir dagsljus hos din roddbåt, så du kan orientera dig.
Gah! Blixa! Gah! Nick! Underbart! Stort! Kram!
Underbart är det med Blixa & Nick! =)
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar