"som man är i sängen är man som människa"

En gång skrev jag övermodigt något i en kommentar till Henrik om att som människor är är de också i sängen. Det efter att jag citerat Birgitta Stenberg som sa i radion en gång att "som man är i sängen är man som människa". Att där visar man sitt jag. Sitt nakna jag. Och så läste jag lyckliga parets sexuella memoarer och tänkte att det skriver jag inte. Men jag började tänka på de jag mött. Så här kommer en betraktelse över hur jag upplevt samband mellan hur en man rör sig, för sig, kommunicerar och hur det varit i sängen. Jag ber er läsa med minnet att det är mina upplevelser, min subjektiva erfarenhet och ingen objektiv sanning om människor. Alla som är öppna är nya i varje möte.

Själv är jag mest förtjust i män som tycker om att prata, som kommunicerar. Dels för att prata är ett bra sätt att lära känna någon dels för att den erotiska leken är kommunikation på många nivåer. Därför är jag också väldigt förtjust dem med esperi. Empatiska män med esperi som kommunicerar då blir jag mer än förtjust. Då är jag förlorad på förhand. De som är lätta i sinnet med elegans i kroppen. Det behöver nödvändigtvis inte vara en kläddelegans, men jag är svag för dyra tunna ylle kostymer. Alla män är vackra i dem. Med den lättheten är det lätt att leka. Fint att fnittra till. Leende lekar.

Jag tycker också om män som känns som ett bra rödvin. Att möta dem är som att ta en klunk rödvin med den där tunga järn, nästan blodsmaken, sedan avlöser smakerna varandra och innan det är över är jag alldels rosig om kinderna, varm och glad och vill mest lägga mig ner, för mer. De männen är ofta varma, stora i personen generösa, noga, lite långsamma och nästan plågsamt långvariga. Så härliga.

Och så de blyga. De finns förvånande nog i alla åldrar. Som slingrar kring som katten kring het gröt och man vet inte var man har dem, rosiga med bulnade byxor och låtsas som de inte tänker på lysten lek. Det kan vara en smula enerverande med dem i början, som tvålar som slinker iväg när man tar i dem. Men som blir helt hejdlöst passionerade och lekfulla när de väl samlar sig och kommer samman i leken. Ystra och lystna och glada. Kanske de gladaste och mest exprimentella när de väl passerat gränsen. Som om allt de tänkt och inte låtsas om, måste hinnas med och provas nu och nu och nu...
Så ljuva.

Min erfarenhet är att ofta så att det hänger i hop med vilken sensibilitet som mannen tar i saker och hur han tar i mig. De som väger i handen, känner ytor, skillnader och tyngd, smeker oftast med samma seriösa sensitiva sensation. Där kan man avslöja den blygaste som väl värd att vänta på för härligheter. Eller den playern som ens som inte kommer att känna om man är där eller inte. För märkligt nog så finns det män som vet var minsta lilla erotiska punkt sitter och kan de så väl att jag har slagits omkull i orgasm efter orgasm tills jag helt enkelt tröttnat på teknik ensamt, för där var ingen själarnas möte, ingen erotisk lek, bara ett ensamt ego som visar vad han kan. Och visst svämmar jag över och och tappar mig, men då flyger jag inte. För att det ska bli den ljusaste, ljuvaste lust, flygning och förlorelse måste förälskelse och förtjusning i att mötas till och det är det som jag vill. I lust, rakt ut i rymden i möte med varm vän i gnisterregn, som kommer sig av det intimaste möte i ögonblick efter ögonblick.