Alternativ till Melodifestivalen

Såg en annons på nätet för PARSHIP de erbjöd personlighets test och matchmaking. Personlighets test är ju roligare än Melodifestivalen, så jag slog till. I den delen som behandlade drift/självkontroll stod det om min personlighet:

"Du är kapabel att visa dina känslor fullständigt och utan förbehåll i en parrelation. Därtill är det mycket viktigare för dig att uppleva lidelsefulla moment än att ta hänsyn till några konventioner. För att kunna leva ut dina känslor är du beredd att ignorera åtskilliga konventionella krav. Med denna energi är män helt förtrollade av dig. Men det finns risk att du ibland förlorar kontrollen och därmed sårar andra."

Och som tips för partner val:

"Du bör söka en man som också gillar att njuta men dessutom visar den nödvändiga hänsynen till den andra partens känslor i relationen. Då kan du få uppleva att man kan njuta av lidelse och känsla och samtidigt ta hänsyn till andra."

Oj, ja, vad ska jag säga om det? Njutning i ljus lust, ja tack!

För att gå vidare med nästa. Om mina manliga sidor, så skriver de det lite märkliga svaret på manliga sidor av min personlighet:

"Du har inga problem att ge dig in i en relation som är karaktäriserad av en klassisk rollfördelning. Du drar helt medvetet fördel av att mannen ger dig det yttre stödet så att du kan huvudsakligen sköta om den privata delen av relationen. Även om du absolut vet vad du vill och även kan visa det - är du självsäker nog att ibland låta din partner ta över ledningen."

Inte för att jag någonsin tänkt mig att ordna in det under manliga egenskaper, som jag i och för sig hade brist på enligt PARSHIP. Det är också lite svårt för mig att se mig som en "klassisk kvinna". Deras råd i val av partner var i alla fall:

"Då du gärna ge din partner känslan att bli ompysslad är du en kvinna med kvaliteter som speciellt en stark och självsäker man uppskattar. Om en sådan man ger dig nog utrymme kan en sådan förbindelse bli en harmonisk relation."

Och det är väl där haken är, speciellt en stark och självsäker man, jag tror inte jag träffar särskilt många sådana män, som upplever sig som starka och självsäkra. En och annan av de där i de dyra tunna yllekostymerna har haft en god självkänsla och varit stolta över sin kapacitet. Där uppstår problem, för ofta är mäns självkänsla och upplevelse av sitt eget värde kopplat till ekonomisk status och konventionella värderingar av vad framgång är. Jag kan utan omsvep erkänna att jag dras till dem, deras självkänsla och stolthet, men problemt är kanske att jag inte så vidare värst materialistisk, snarare bohemisk. Det leder förr eller senare till en frontal krock av värderingar mellan mig och männen med de dyra kostymerna. Var är de stolta självsäkra bohemmännen? Ja, han, den polyamorösa mannen, kan sorteras in där, men jag vill ha en egen man nu, faktiskt. Jag är i en possesiv fas.

Så kommer vi till hur mycket närhet jag vill ha, enligt PARSHIP:

"Hur mycket inre närhet till partnern önskar du dig? Som du ser i bilden är din önskan efter partnernärhet jämförelsevis mindre utpräglad än hos dom flesta kvinnorna. Du drar dig gärna tillbaka ibland. Ständig närhet till partnern är inte precis det vad du söker i en parrelation - du skulle känna dig insnärjd och i längden bli lite nervös. För dig är det viktigt att var och en kan ägna sig åt sina intressen - huvudsaken är att man har förtroende för varandra."

Det stämmer nog alldeles utomordentligt väl. Deras tips i partner vals frågan:

"Ge akt på att du väljer en partner som ger dig det nödvändiga utrymmet och som ibland gärna ägnar sig själv åt sina egna tankar och intressen.

Många män önskar sig en större inre närhet i en parrelation än dom får. Det borde inte vara svårt för dig att närma dig dessa förväntningar och därmed höja chanserna till ett harmonisk kärleksförhållande."

Så vad är det PARSHIP säger? Kanske att en stark, själsäker, lidelsefull man med egna intressen och utan alltför stort behov av att vara konventionell är vad jag behöver. Det visste jag redan. Att jag bör skärpa till mig på inre närhetsfronten, kan jag försöka arbeta på. PARSHIPS exempel på inre närhet var: att man vill att den andre ska läsa den bok man nyss läst och blivit berörd av, för att kunna diskutera den sedan. Och jag lovar att försöka hinna läsa den där boken om det är det som fattas och skiljer mig från samtal, samvaro och samlag av sensuell, seriös och seriell art. PARSHIP går vidare och skriver:

"Din njutnings- och livsglädje smittar av sig till många människor. Men speciellt i en relation bör du mera bemöda dig att visa dina känslor. När du inte vågar visa hjärtliga känslobetonade moment framstår du lite kylig och dina beslut verkar möjligtvis egoistiska. Inom yrkeslivet kan detta vara absolut lämpligt men en kvinna som söker en äkta manlig partner önskar sig när allt kommer omkring mera tillgivenhet och ett varmt hjärta. I en parrelation bör du uppskatta dessa egenskaper mera. I ett parförhållande bör du försöka att bemöta mannen som möjliggör att du kan ännu mer utveckla och visa ett varmt hjärta."

Vad i all världen är "en äkta manlig partner" och är förklaringen till alla relations tillkortakommanden att männen jag valt inte har varit äkta manliga?