Med en livmoder som en slokande kaktus vandrade jag genom min vardag, när han ringde och frågade om jag kunde bjuda på kaffe. Han hade vägen förbi. Det kunde jag inte, mitt i barnhämtning och kläder-till-sommaren-shopping. Att han ringde, länge sedan vi sågs, bara lite sporadisk kontakt sedan dess. Han har vandrat i mina tankar, i synnerhet ju krångligare det blev med någon som inte ville mig, desto mer längtade jag rakhet. Som han. Rak och stolt sexuell. Kommunicerande till den milda grad, att han som enda man, har fått ge sin version i ett inlägg på bloggen.
Senast fick jag släppa taget, för det var förälskelse och starka känslor i oss båda. Känslor som gjorde att jag vill vara hans enda och som gjorde att han skrämdes av sin vilja att knyta sig an. Han var rädd för att en annan kvinna inte längre var lika viktig, när han mötte mig, sa han nu. För jag mejlade sedan, när jag kom hem och han ringde tillbaks. Mejlade om att jag är en ynklig stackare som knappt får luft, som behöver bli stärkt och styrkt av att någon vill, att någon längtar mig och att någon rör mig in i flygljuset. Och jag frågade om han vill, allra minst en gång till, med mig.
Han vill. Han berättar om mig i hans fantasi i vinternatten. Jag vill. Han berättar om sitt liv, sina kvinnor och barn och jobb. Vi vill. Letar i kalender efter en lucka. Samkör scheman för det sköna. Ska kollas och chekas och bekräftas.
Han minns mig, fantiserar mig och vill mig. Jag längtar hans rakhet och glada stolta sexualitet. En vila, en frist, en lisa. Med en livmoder som är klar att dansa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
..men din väntan tycks vara över! Kram!
Jag vet inte det, men jag lever på hoppet och provar nya underkläder;)
=))
Han kommunicerar rakt och är polyamorös och generös och kanske mer en lisa för själen och kroppen, än en som vandrar vid min sida. Men som det är nu räcker det bra med en glad, rak, stolt och sexuell man som vill strö glitter över mig. Jag behöver hjälp att börja gå igen.
Det tycker jag låter som en bra krycka såvida du inte faller och vill ha honom vid din sida. Det kan så att säga sätta käppar i hjulet.
Läser ikapp och ser att jag har missat en lång och intressant diskussion, med min evinnerliga trötthet...
Hoppas det går bra... med kaffebjudningen. Av någon anledning är jag lite orolig för dig denhär gången, efter detdär som du berättade. Ökad känslighet, öppet hjärta och bla bla. Ja, du vet säkert hur jag menar.
Hej vännen min!
Har nyss kommit hem och kunde ju naturligtvis inte låta bli att läsa ikapp mig i din blogg.
Du skriver/BEskriver så fantastiskt bra. Lust och närvaro bara lyser i din text. Som du vet har jag ju en fallenhet att leva med och av känslor och dina texter gör mig både lustfylld och skänker nästan en känsla av att vara närvarande i din lust.
Kram till dig (lustfylld *L*)
barbelinbona: jag tror inte han blir en käpp, om jag inte gör honom till det.
carulmare: det är alltid förenat med risk att öpnna sig så i möte. Med herr rak är det så klart ibland inte lätt att hantera faktumet: att vara en av flera. Men det är alltid rakt, ärligt och ömsint. Det kan räcka. Och jag vill inte leva med honom, jag vill leka och vara vacker.
gafrack: Tack för fin orden och du är välkommen i min lust:)Kram
Just rakheten är bra. Att du vet att det kan vara andra. Att du då väljer honom, som vill dig. Varje gång, om igen. Då kan du också välja när du inte vill. Så länge du väljer stunden i sig, och är medveten om att det är det och inte mer så fungerar det. Tror jag.
Var dock försiktig om känslan förändras så att du hinner backa i tid om du börjar vilja mer. Och om han inte vill mer. Var rädd om dig. Och njut! =)
loppispoppis: ja, det är just rakheten som gör att det blir hanterbart och en respekt för den andres känslor. Att det inte alltid känns som man har tänkt sig eller trott att det skulle utvecklas. Där har har en stort förstånd. Då kan man hantera det som gör ont samman. Och då är det så mycket lättare, känslan av svek är inte med utan mer en känsla av att se till att båda kommer välbehållna fram, även om vägen inte blev den tänkta. Det är stor skillnad. Tack för lyckönskningarna:)
Skicka en kommentar